EIF 2, European Interoperability Framework 2, är EU:s kommande uppdatering av EIF 1. EIF är en uppsättning rekommendationer kring standarder och interoperabilitet för offentlig verksamhet inom EU. I förhandlingarna har framför allt Microsoft varit väldigt envisa med att hävda att begreppet "öppna standarder" i den nya versionen även skall anses inbegripa sådana standarder som kräver att man betalar licensavgifter för att använda och implementera dem, förutsatt att de licensieras på villkor som man kallar "RAND". Förkortningen står för "Reasonable And Non-Discriminatory terms", på svenska alltså "rimliga villkor som inte utesluter någon".
Enligt EIF 1 tillåts inga licensavgifter eller liknande begränsningar av en öppen standard. Ett mycket talande faktum är att inte heller någon annan av de rådande definitionerna av öppna standarder tillåter det. Varför är det så? Svaret är enkelt: Det finns inga "rimliga" villkor som inbegriper licensavgifter om man vill implementera en standard i fri programvara. Fri programvara skall vara öppen för alla att använda och modifiera, och den skall kunna distribueras gratis utan att mottagaren skriver på något avtal. Varje form av licensavgift eller avtalsmässig begränsning av användningen av en standard kommer alltså att utesluta fri programvara. Oavsett vad de särskilda villkoren är så blir de "discriminatory terms", villkor som utesluter en viktig och vanlig modell för utveckling av programvara. Naturligtvis är detta vad Microsoft önskar, eftersom deras överlevnad bygger på att folk förblir låsta till deras lösningar.
Att standarder är verkligt öppna och inte bara "öppna för betalande aktörer" är inte bara viktigt för utvecklare av fri programvara — det är minst lika viktigt för informationsfriheten för vanliga EU-medborgare. Enligt EIF skall offentliga elektroniska dokument göras tillgängliga på ett format som beskrivs av en öppen standard. Om denna standard bara kan implementeras och användas av den som betalar licenspengar till en specifik aktör så blir informationen inte längre fritt och öppet tillgänglig, och alla användare av formatet sitter gisslan hos den som inte släpper ifrån sig de nödvändiga rättigheterna. Om det inte finns möjlighet att utveckla fri programvara som kan läsa ett visst dokumentformat så är det inte öppet.
De flesta andra som tittat närmare på begreppet öppna standarder, även EU själva i sitt EIF 1, har som sagt insett detta och krävt fri och obegränsad licensiering, inte så kallade RAND-villkor. Tyvärr verkar det nu som om EU, starkt påverkade av intensiv lobbying från den enskilda aktören Microsoft, håller på att låta sig luras till att låta "RAND" vara ett begrepp som får förekomma i deras kommande definition av öppna standarder i EIF 2. Detta skulle medföra att Microsoft skulle kunna fortsätta att hindra en utveckling mot verkligt öppna standarder och fri konkurrens på lika villkor mellan alla aktörer. Det är naivt att tro att Microsoft inte skulle utnyttja en sådan möjlighet till att behålla den kontroll över programvarumarknaden som de skaffat sig just genom att låta bli att använda öppna standarder. Att felaktigt tillåta RAND-villkor i det som definieras som "öppna standarder" enligt EIF 2 vore därför att ta flera steg tillbaka i den pågående utvecklingen mot ett sant digitalt interoperabelt Europa.
